Limhamns miljöförening Bevaringspris 2019 (48)

Sveagatan 1, kv Krabban 46

Byggnaden på Sveagatan 1 är ett utsökt exempel på ett väl utfört, kontinuerligt underhåll. Husets arkitektur med konstfullt utformade, mångspröjsade fönster speglar tiden under Jugend och nationalromantiken. Generationer av olika ägare har suttit på samma veranda, balkong och terrass som när huset byggdes någon gång efter ritningarna från år 1904. Huset är en stor tillgång för den historiska miljön i Limhamn och ett bra föredöme för sin omgivning. En inspirerande byggnad värdig en nominering till 2019 års Bevarandepris.

Ulla Hårde, journalist och författare, sammankallande
Agneta Sallhed Canneroth, landskapsarkitekt
Pernilla Theselius, arkitekt
Rasmus Altenborg, arkitekt
Olof Martinsson, stadsantikvarie
Konsulterad: Eva Dalin, Limhamnshistoriker

Den vita villan på Sveagatan 1, är ett vackert, välvårdat och inbjudande hus. Fasaden är väl bevarad med i princip samma fönster, samma veranda, balkong och terrass som när huset byggdes någon gång efter år 1904. Då signerades husets ritningar av August Stoltz, sedermera stadsarkitekt i Malmö 1924 – 1942. Huset, som egentligen är en ombyggnad av en tidigare villa från år 1894, beställdes av tandläkare M. Bogrens.

Huset är byggt i två hela våningsplan med vind. Det är vitputsat med rött tegeltak.  Fönstren är konstfullt utformade med hela fönsterytan spröjsad. Den arkitektoniska stilen kan beskrivas som ett lyckat giftermål mellan Jugend och nationalromantik. Det blev ett populärt hus – från tandläkarmottagning till café och hotell! Under tidigt 1900-tal, kring 1914 – 18, står det ”Strandhotellet” textat med prydliga bokstäver på fasaden. Åren efter sekelskiftet levde Limhamn nämligen upp som badort och sommargästerna inkvarterades gärna hos husägarna i området.

Strandhotellet på Sveagatan 1 (dåvarande Strandgatan nr 26) konkurrerade med badhotellet i korsningen Strandgatan/Linnégatan en bit därifrån. Hotellvärden hette Johan Persson som hyrt huset och flyttat in med hustrun Thilda och tre döttrar. En jungfru och en servitris noterades också i hushållet.

År 1997, drygt åttio år senare, fick Thecla Johansson och maken Ingvar syn på den vita villan på Sveagatan. De skulle flytta från Holland och Thecla Johansson bestämde sig direkt; det var detta hus eller inget. Maken Ingvar, bördig från Malmö med en lång internationell karriär bakom sig, kunde bara instämma. Det vackra huset med utsikt över havet och småbåtshamnen var perfekt. Under årens lopp har de också själva för stått för byggnadens underhåll och omvårdnad. De är mycket förtjusta i sitt hus och ser det som en kulturgärning att hålla det i originalskick.

Villan från tidigt 1900-tal är i princip intakt så när som på något enstaka fönster från som diskret flyttats för att skapa bättre ytor inomhus. Familjen har även byggt ett nytt kök med grovkök samt flyttat en gästtoalett. Verandan har införlivats med vardagsrummen. I övrigt är rumsindelningen på bottenvåningen intakt. Huset har totalt sju rum plus hall och kök. Vinden är oinredd.

– Vi har varit noga med fönstren och gjort dem helt rena innan vi startat med grundmålning och pigmentering, berättar Ingvar Johansson. Fönstren behöver nämligen ständigt ses över, kittas och målas.

När Thecla och Ingvar Johansson är färdiga med den ena sidan av huset är det dags för den andra. Fasaderna är byggda av tegel, grovputsade och vitkalkade. Thecla Johansson berättar att färgen rann nedför väggarna när det ösregnade de första åren
som de bodde i huset. De har nu reparerat fasaden, armerat med nät där putsen släppt och fortsatt att måla med kalkfärg.

– Ett hus kan förfalla snabbt om man inte ser till det, säger Ingvar Johansson.

Han skulle aldrig sälja det till någon som har långa röda naglar, säger han bestämt.